Ursprung och skapare Blå tåget är ett av Södertäljes mest välkända offentliga konstverk och en uppskattad lekplats för generationer av barn. Skulpturen skapades 1968 av keramikkonstnären Gustav Kraitz, som tillsammans med sin hustru Ulla Kraitz har satt avtryck i svensk konsthistoria genom sina storskaliga keramiska arbeten och sin karakteristiska materialkänsla. Gustav Kraitz föddes 1926 i…
Ursprung och skapare
Blå tåget är ett av Södertäljes mest välkända offentliga konstverk och en uppskattad lekplats för generationer av barn. Skulpturen skapades 1968 av keramikkonstnären Gustav Kraitz, som tillsammans med sin hustru Ulla Kraitz har satt avtryck i svensk konsthistoria genom sina storskaliga keramiska arbeten och sin karakteristiska materialkänsla.
Gustav Kraitz föddes 1926 i Miskolc i Ungern och utbildades vid konstakademin i Budapest. Efter den sovjetiska invasionen av Ungern 1956 tvingades han fly landet och kom som politisk flykting till Sverige. Här etablerade han sig snabbt som keramiker, ofta i nära samarbete med Ulla Kraitz. Paret utvecklade en unik teknik inspirerad av traditionella kinesiska bränningstekniker, vilket gav deras verk en särskild glans och hållbarhet.
Kraitz blev med tiden känd för sina stora offentliga konstverk, både i Sverige och internationellt. Bland deras mest uppmärksammade verk finns Raoul Wallenberg-monumentet Hope utanför FN-skrapan i New York. Men långt innan dessa stora uppdrag kom Blå tåget – ett betydligt mindre, men för Södertäljes invånare djupt älskat konstverk.
Ett centrum i förändring
Under 1960-talets slut genomgick Södertälje centrum omfattande ombyggnationer. Gågator, öppna torgytor och den nya gallerian Kringlan formade en modern stadskärna där handel och socialt liv skulle samspela. I samband med detta ville kommunen också integrera offentlig konst som kunde ge miljön identitet och karaktär.
Ett särskilt önskemål var ett verk som inte bara skulle stå för dekoration utan även fungera som ett lekobjekt för barn. Tanken var att barnen skulle kunna sysselsätta sig medan föräldrarna rörde sig i centrum. Det var ur denna idé som uppdraget till Gustav Kraitz växte fram.
Skulpturens tillkomst
Kraitz valde att skapa ett litet tåg i stengods, ett keramiskt material känt för sin tålighet och sin lämplighet för utomhusmiljöer. Trots materialets tyngd och formbarhet var ambitionen att skapa ett objekt som var inbjudande för barn – något som var lätt att klättra på, leka runt och fantisera kring.
För att ge konstverket autenticitet använde han äkta hjul från Statens Järnvägar, hämtade från skrotningslager. Kombinationen av tung keramik och riktiga järnvägsdetaljer gjorde skulpturen både robust och karaktärsfull.
När Blå tåget installerades på gågatan 1968 blev det snabbt ett igenkännbart inslag i det nya Södertälje. Under årtiondena som följde har det blivit föremål för otaliga fotografier, nostalgiska minnen och berättelser från människor som vuxit upp i staden.
Ett stycke levande kulturarv
Trots att skulpturen främst var tänkt som ett lekfullt inslag i centrum har den med tiden kommit att ses som en del av stadens kulturarv. Många Södertäljebor betraktar Blå tåget som ett av de mest omtyckta inslagen i den offentliga miljön – ett minne av barndomen för vissa, och en självklar mötesplats för andra.
Det är ovanligt att en offentlig skulptur i keramik får stå kvar på samma plats i över 55 år, särskilt en som är utsatt för daglig lek och fysisk kontakt. Detta visar både på kvaliteten i Kraitz arbete och på den betydelse verket fått i människors vardag. Att byta plats på det eller ta bort det har sannolikt aldrig varit aktuellt; det är helt enkelt en självklar del av Södertälje.
Skulpturen har även bidragit till ett större intresse för offentlig konst i staden. Södertälje har genom åren byggt upp en rik samling verk i det offentliga rummet, och Blå tåget ses idag som ett av de tidigaste exemplen på hur lekfullhet och konstnärlighet kan mötas i stadsmiljön.
Från konstverk till samtalsämne
Blå tåget har under decennierna fortsatt att fascinera både barn och vuxna – men också väckt nyfikenhet kring hur det kom till, vem som skapade det och varför det står just där. Det är först under senare år, i takt med att intresset för lokalhistoria ökat, som en större grupp Södertäljebor börjat söka svar på just dessa frågor.
När vi på Södertäljekuriren nyligen publicerade en kortare text om skulpturens ursprung på vår Facebook-sida blev responsen oväntat stor. Många läsare delade sina egna minnen av att ha lekt på tåget, berättelser om barn och barnbarn, och till och med bilder från olika epoker. Det visade sig att Blå tåget inte bara är ett konstverk – det är en symbol för Södertälje, ett stycke vardagshistoria och en gemensam referenspunkt för flera generationer.
Det var därför vi valde att skriva denna mer utförliga artikel, som samlar den historiska bakgrunden och lyfter fram konstnären bakom verket samt den tid då det skapades.
Följ SödertäljeKuriren
Vill du ta del av fler lokala historier, minnen och nyheter från Södertälje?
Följ oss gärna på Facebook: https://www.facebook.com/sodertaljekuriren/
